Natten ha varit lång och jobbig. Drömt konstiga drömmar, vaknat i panik och haft gråten i halsen varje gång. När jag blundat har jag bara sett farmors "sovande" ansikte.

Jag trodde aldrig det skulle bli såhär tungt. Men jag förstår nu vad många andra fått gå igenom ..

Jag sitter på jobbet just nu. Försöker jobba. För att kunna tänka på annat. Igår va jag och tränade. Det gick bra När jag tränade men när jag satte foten utanför gymmet brast det. Det kommer ta tid att läka det här såret.

Jag vill inte vara kvar på jobbet. Vill till farmor. Äta mandelkubb, dricka Ramlösa och läsa alla farmors skvaller tidningar. Det var standard när man kom dit.

Ibland känner jag bara för att skrika, gråta och ge upp. Ibland känner jag för att kämpa, för jag vet att farmor hade velat det. Men allt är så svårt...