Jag är tom på ord, tom på känslor och känner mig väldigt vilsen.

"jag kastar ut det sista av dig som finns kvar i mitt liv, jag kunde dö för dig, nu är du död för mig. det finns saker jag saknar, typ när vi va nakna" - so fucking true!"

Tiden går så jävla fort! Dagen jag fruktade för en månad sen är här. Idag ska min fina farmor begravas... Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera de här.

Kan inte förstå att de gått nästan 6 veckor sen farmor lämnade oss. Vart tog tiden vägen?! Det är en tung dag, tankarna är många och kommer bli fler. Har gymmat på morgonen med min syster. Just nu sitter jag bara på sängen och stirrar ut i det tomma. Varför?!

Dags att fixa sig och packa, åker iväg på spa-kryssning med min fina syster och fina mamma. Kan vara bra att komma iväg lite, just såhär efter.

Ta hand om varandra, visa att du bryr dig innan de är försent. Jag älskar dig farmor ❤

Idag va jag tillbaka på träningsgolvet. Det tog mig nästan ett år att hitta tillbaka. De blev mest bara att sitta och titta men va upp lite och kände på staven, stod och små kasta lite. Känns för jävla bra, dock hade jag glömt hur ont de gjorde när man fångade staven fel. Fan, har hållt på med drill i 13 år, med två uppehåll. Sjukt.

Jag måste sova, ska till gymmet imorgon bitti. Ska bli skönt!! Godnatt

Jag bryr mig inte.

Before you call me ugly, show me what beauty is.

För en månad sen, prick på dagen, prick på minuten. Satt jag på sjukhuset i Uppsala hos min fina farmor. Som då fortfarande var i livet, men inte vid medvetande. Måste varit en av dom jobbigaste helgerna i mitt liv. Eller hela den veckan va påfrestande. Jag åkte ju till götet, hem lika fort igen. Träffade farmor på lördagen, skrattade, skämtade och allt var som vanligt. Bara de att vi inte satt på hennes trästolar i köket, utan vi satt på andra stolar på sjukhuset. Läget va stabilt och enligt farmor själv så var allt bra. Hon var så glad för dom hade kollat hennes hjärta, och trots att de slagit och pumpat blod i nästan 85 år, så fanns det inget fel på hennes hjärta. Minns så väl hur farmor berättade att personalen på avdelningen var så nöjda över henne som patient. Hon åt bra, vilket ingen av dom andra två i hennes rum gjorde. Hon talade också om att maten faktiskt blivit mycket bättre än när hon var inlagd förut!

Det va hårt att se farmor som hon var när vi kom, vi visste dock inte att de skulle bli värre. Farmor kved och kämpade emot personalen skulle göra saker med henne, prover osv. Jag är bomb säker på att farmor visste att vi var där, när min syster fixade med alla slangar som hade trasslat sig lite så sträckte sig farmor efter hennes hand. Hon letade tills hon sen kunde ta ett hårt grepp om min systers hand. Farmor ville alltid hålla någon i handen och ville veta att någon fanns där för henne.

Det som gjorde mig mest arg var att under hela söndagen så låg farmor tillsammans i samma rum med en äldre dam, som stirrade på oss med sina läskiga ögon och en äldre man som bara låg där och löste korsord. Varför i hela friden låter man en så dålig patient och dess anhöriga dela rum med två andra, när läget ändå var som de va?!

Hela kvällen på söndagen var en väntan. Och jag gillar inte att säga så, men de va så. För lite mat fick vi i oss, en smaklös pizza lyckades ta sig ner när vi skyndade oss iväg för att få mat.

När vi skulle åka hem så kände jag att jag ville stanna hos farmor, ville sitta där ifall hon kanske vaknade. För man hoppades ju att hon skulle vakna, titta på oss och skratta som hon alltid annars gjort. Men nästa gång jag såg henne, var hon inte där. Lilla älskade farmor .. Hon va inte kvar. Slangarna va borta, nålar var borta och farmor va borta. De va ännu tyngre att åka från farmor halv tre på natten mellan söndag och måndag. Kan ni förstå känslan att lämna sin ända farmor kvar, ensam liggandes i ett rum?!

Dagen efter, på måndagen, frågade pappa mig om vi skulle hitta på något. Och som många gånger förr tänkte jag "ja! Vi ringer farmor och kollar ifall vi kan komma". Men .. Farmor kommer inte svara mer i telefonen, kommer inte få höra farmor säga "Oderhagen!" i telefon fler gånger.

Jag minns min farmor som en stark kvinna. Som hon slitit och kämpat. Mot skador, sjukdomar och Gud vet allt. Hon hade humor, var ärlig och rak. Kommer ihåg när jag va yngre, farmor sydde väldigt mycket när jag va liten, så ville jag ha nya gardiner till mitt sovrum. De va bara de att jag hade så stökigt rum, att farmor vägrade sy gardiner åt mig, när jag hade städat skulle jag få nya av henne. En annan sak jag minns är när vi var där inte allt för länge innan hon somnade in. Så kliver vi in och hon ropar "jag sitter här i salongen och åker skidor!" Hon satt i vardagsrummet och kollade på vinterstudion.

Hon var en hejare på att göra kåldolmar! Jag brukar inte gilla det, men farmor gjorde så fruktansvärt goda! Den gjorde hon alltid så fina schackrutor, såna kakor! Så fort vi skulle dit så fick vi handla med oss tidningen och ramlösa, inte varje gång men ofta. Och så åt vi mandelkubb och såna rån med vaniljsmak eller chokladsmak. Sen drack hon alltid kaffe med en liiiiiiiiten skvätt mjölk i. Hon undrade varje gång vad jag skulle dricka och tyckte lite synd om mig när jag bara ville ha vatten.

Ni förstår inte hur mycket jag saknar min farmor. Om lite mer än en vecka så är de begravning, eller minnestund rättaresagt.. Iochmed att farmor ska få ligga hos farfar så blir det kremering.

Farmor, jag ska göra sig stolt. Jag ska se till att leva det bästa liv jag är värd! Du är så saknad men fortfarande otroligt älskad. Du är himmelens finaste ängel, Rut Alva Alise. ❤

Glad alla ❤-dag! Eller även så kallade Forever alone dagen!

Tur att jag har min dejt ikväll, haha nu blev ni nyfikna va?! Ha en bra dag!

Vilken vecka! Har jobbat på förskolan och tränat varje dag förutom idag! Är helt död! Men skönt att få jobba lite igen, speciellt med dom underbara barnen!!

Ligger i soffan nu och glor på tv! Gör inte mer än jag måste ikväll. Väntar på att klockan ska bli lite mer så de är okej att sova! Imorgon bitti väntar ett sista pass på gymmet för den här veckan, zumba! Sen på eftermiddagen åker (nästan) hela familjen iväg på kryssning. 16 (!!!) pers är vi som åker, min fina vän Katta ska med så det blir lite extra kul! Kommer hem igen på söndag kväll!

Nu (eller för några timmar sen egentligen..) tar jag helg! Tjingtjing!

Jag är bra dum ibland! Trots att vi fått världens vinter så har jag inte köpt ett par varma vinterskor. Går med höstande fortfarande. Och nu när jag fått hoppa in på förskolan igen så adr jag behövt dom varma skorna. Sitter och väntar på att mina strumpor ska bli varma i torkskåpet så jag kan tina upp mina fötter!

Gårdagens träning har satt sina spår i låren, träningsverket gör mig påmind om hur duktig jag va igår!

Förövning har jag skaffat jobb! Japp, du hörde rätt. Iofs bara extra, på donken, men gadamn! Det är en inkomst!! Jag var på intervju igår och han sa direkt att jag fått jobbet. Känner mig aningens lättad nu!

Nu ska jag se om mina strumpor blivit varm och vila ögonen i någon minut innan alla barn kommer in!

Efter jobbet blir det ett rejält träningspass vill jag lova! Så taggad och full med energi! Se you!

Människor som betyder något, som gett mig minnen eller som jag älskar. Finns många fler, men andra sätter grövre spår än andra.
Kärlek<3

Okej, seriöst .. Jag måste slagit i huvudet någonstans nyligen och det måste varit jävligt hårt!

Dom tre senaste dagarna har jag spenderat sex timmar på gymmet. Måndags gymmade jag två timmar, tisdags körde jag Afro och core en timme plus gym en timme efter. Igår körde jag zumba en timme på morgonen och daneaerobic en timme på kvällen. Ni som känner mig vet att jag aldrig brukar vilja åka till gymmet. Men nu. Jag har sån energi och vilja! Fast jag vet att efter dagens två pass behöver jag vila!

Inväntar min kära syster, som förövrigt gjort en investering på ett sats kort! Vi ska iväg till gymmet och köra en stund innan de är dags för att jobba. Dom ringde från förskolan igår och behövde hjälp idag. Så why not! 11-17 är en skön tid, så hinner jag till mitt pass afro på kvällen!

Nu ska jag packa väskan och få på mig träningskläderna, samt hitta orken!

Pyss!