För 24 timmar sen satt vi alla vid din sida. Vi vakade och väntade. Det går inte riktigt att förstå. Det känns som n mardröm.

Hela dagen har gått åt att försöka inse. Försöka lugna sig och försöka förstå. Men det går bara inte .. Tårarna tar aldrig slut. Hela min värld har rasat samman. Ingenting kommer någonsin att bli som förut.

Jag och pappa har letat fram lite bilder på farmor, satt in dom i ett album. När vi letade så kom det upp massa minnen. Minnen från dom här alla åren. Du är så vacker. Så fruktansvärt fin. Bredvid albumet står två foton. Ett som är taget för tio år sen. På oss alla (nästan) kusiner tillsammans med pappa, min farbror och älskade farmor. Det andra är taget nångång på 90-talet kanske.

Sorgen är stor och tårarna tycks aldrig ta slut.