det känns som igår när vi stog där på ängen, det är svårt att inte bli ledsen,
alla bilder jag tog på dig, trots att du inte va min. dom där vinterkvällarna ..
alla dagar ute på ängen, dom få ridturerna vi hade, när du testade mej..
alla vintermornar vi kom in i stallet, och man såg er .. det kändes så bra,
det va som en del av livet. när jag fick veta att ni skulle åka, så .. det gick sönder,
allt rasade ihop, och jag grät ofta. oftare än dom flesta vet. det va en jobbig tid.
jag visste att jag inte skulle varit med när du åkte, men jag ville.. det va jobbigt..
när catrin bad mej kratsa hovarna .. det va då jag bröt ut, jag klarade inte av att se..
hörde när dom gjorde iordning dej för transporten. dina steg ut ur stallet..
jag börjar tillochmed gråta nu när jag tänker på det .. det är hårt .. som fan!
jag saknar er båda två, stella&antonia. glömmer er aldrig, någonsin!
jag älskar er tjejer, trots att ni är nånannanstans nu ..