Sen mitt första andetag här på jorden har hon varit som en igel i mitt liv, fast på ett väldigt bra sätt. Jag pratar förstås om min storasyster Catrin. Jag kunde nog inte fått en bättre syster än henne. Även fast det skiljer tio år mellan oss så är vi ganska lika, men ändå inte. Hon har axel långt mörkbrunt hår. Hon är några centimeter kortare än mig, vilket alltid är kul att reta henne för. 

Som tonåring hade hon ett intresse för hästar, som fortfarande lever kvar. Det är nog det som skiljer våra liv åt. I tonåren spenderade hon mycket tid i stallet och med handbollslaget medan jag flänger ute och gör världen otrygg, skämt å sido. 

Sen några år tillbaka bor hon i Märsta, efter att ha bott i både Holland, Tyskland, Frankrike och Schweiz. I skrivandets stund är hon gift, har precis gått på mammaledighet, planerar flytt och har en bebis i magen som kommer ut vilken dag som helst, alla går på helspänn. Innan hon gick på mammaledighet jobbade hon i Sigtuna, på ett boende som tog hand om barn med speciella behov.

Ett av dom starkaste minnena med henne är den dagen vi var på väg ut till stallet för att båda hästarna skulle säljas. Precis när vi sätter oss i bilen frågar jag lite diskret varför hon mått som hon gjort senaste tiden. Hennes svar blev som ett eko i mitt huvud, " jag är gravid". Hon bad mig kolla i hennes plånbok, och mycket riktigt där låg en ultraljudsbild på den jättelilla krabaten. Jag tror inte hon såg hur glad jag blev, men att jag skulle bli moster hade jag längtat efter otroligt länge och beskedet gjorde mig glad upp över öronen. 

Det som är så bra med min syster, är att hon alltid lyssnar på mig. Även om hon mått dåligt själv, så har hon fortfarande suttit ner med mig och pratat ut.  Vi har aldrig bråkat, som syskon gör. Visst har vi varit arga på varandra och så, men aldrig varit riktigt osams. Vissa tror det är helt omöjligt, men när man har en syster som Catrin så funkar det faktiskt. Hon är envis som en åsna ibland, hon vill ha det precis som hon vill. Hon är helt enkelt bestämd.

Mycket jag har gjort under mina år här, har hon påverkat på något sätt. T.ex. jag spelade handboll som liten, vilket hon också gjorde. Hon fick mig att rida, vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra innan hon köpte häst. När jag var yngre hittade vi ofta på saker tillsammans, sånt som jag gillade fast det kanske inte var så roligt för henne, men hon gjorde det fortfarande för min skull. Hon är en väldigt stor del av mitt liv, hon är som min pelare jag kan luta mig mot om det känns jobbigt. För mig är hon inte bara min syster, utan min allra bästa vän.